Jackan som hängt länge på stolpen i början av vår promenad hängde kvar och Cathrin visade den för hundarna, vars intresse kan sägas vara minimalt – den där har vi ju sett förr, det var ingen nyhet
Efter att ha konstaerat att all vattenhål torkat ut helt och hållet fick Anitha riktigt bråttom till en godissten
Alla vattendrag var helt uttorkade i skogen, det var lite gyttja kvar i ett fåtal, men många hade torkat ut helt och hållet. Vi har 3 liter vatten med oss till oss och hundarna, men det första naturliga drickastället är vid sjön. Mopsarna fick rejält med fart under tassarna när vi närmade oss. Det hade vuxit upp rejält med gräs invid vattnet sen vi var där sist. Efter att ha druckit lite var det som vanligt full fart och mycket lek. Ninzi råkade hamna i ett djupt hål invid strandkanten och försvann helt under vattenytan en sekund. Tror alla mopsarna råkat hamna i det hålet nu.
Promenaden fortsatte med en dyngsura skor och en dyngsur Ninzi. När vi kommit en bit till på en stig invid en bergskam hörde vi plötsligt ett dovt ”morrande” läte. Jag gick först och kände hur jag instinktivt stelnade till, det var något som inte stämde. Jag vände mig mot Cathrin och frågade ”vad vad det där för ljud”?
-Björn svarade Cathrin. Vi blir skärrade och tar oss snabbt och väldigt tyst från platsen. Vi ser oss om flera gånger och pulsen gick helt klart upp en hel del. Efter ett tag tar jag upp telefonen och ringer Länsstyrelsen för att anmäla vad vi precis hörde och att någon kanske borde åka dit och se efter då det är ett strövområde där det rör sig mycket människor. Länsstyrelsen föreslog först rådjur som skällde och därefter vildsvin – kan bara säga att det var ett läte som inte ens avlägset påminde om vare sig skällande rådjur eller vildsvin.
Det blev en dramatisk promenad för det stannade inte där. Helt plötsligt ser jag Cora knipa med ena ögat som är helt grått! Det visade sig att hon fått spindelväv som lagt sig över hela ögat som ett lock. Hon var lite irriterad men allt hade försvunnit innan vi kom fram till bilen igen. Phew – får se om det blir skogen eller stranden i morgon, oavsett vad det var borde ”det” ha förflyttat sig till i morgon får vi hoppas.
