Solen sken vackert, men det var kallt ute. Så pass att det knastrade under fötterna här och var. Men en sån härlig dag. Vi mötte upp Cathi som hade med sig Austin och vi gick i tre timmar och bara njöt av att vara ute. Eftersom det är höstlov trodde vi det skulle vara full aktivitet i skogen så vi var noga med att välja stigar som inte var vandringsleder, och de enda vi träffade på var ett par svampplockare. En hade vi träffat förr och hon blev jättaglad av att träffa alla mopsarna igen. Förra gången vi träffades hade hon fotat mopsapna och visat för vänner och bekanta 🙂
Tjejerna hittade självklart sina godisstenar och Austin hoppade upp på dem, men hade inte riktigt förstått at man skulle stanna kvar så han hoppade ner lika fort som han hoppade upp. Brasse hoppar som vanligt inte frivilligt upp på några stenar utan står vid mina fötter
Öster om Kärringsjön
Vi gick den nyfunna vägen uppe på berget öster om Kärringsjön. Stigarna försvinner, men vi kommer nog snart ha skapat nya. Det är så vackert där uppe, träden står lite glesare och det äa massor av olika mossor.
Urskog inpå knuten
Vi är så lyckligt lottade att ha denna urskog alldeles inpå knuten. Vi har hittills sluppit vildsvin vilket vi är mycket tacksamma för. Förr var det väldigt mycket älg i området, men de har försvunnit med nya vägar och viltstängsel. Det är också ganska skönt med tanke på att vi mötte älg nästan dagligen förr. Nu har vi rådjur, räv, grävling och förmodligen lo och det räcker alldeles utmärkt.
Ute på tunn is
Grundvattnet är fortfarande väldigt lågt, men det har blivit lite lerigt på sina håll. Mer förvånande är att en av vattesamlingarna börjat fyllas på av regnet och ännu mer förvånande att ytan frusit och att det var is där mitt på dagen. Austin hade tänkt att dricka och fick först hål på isen inne vid kanten, sen gick han lite längre ut, men där höll den inte för hans tyngd och han gick igenom. Snabbt som attan kom han upp och tittade anklagande på oss som att det var vårat fel 😀 Det är bara någon decimeter djupt så ingen fara för Austin.
En härligt underbar promenad – tack för sällskapet Cathi!
